-Imittlillaetui

Idag skulle jag till apoteket och hämta ut ett recept. Inga konstigheter. Jag går fram och trycker på knappen så att jag får min nummerlapp. 237 fick jag. Sen läste jag på tavlan; "just nu betjänas 214". Faaan, tänkte jag. Där tillbringade jag min eftermiddag liksom. Nej, inte riktigt kanske, men jag som slutade tidigt och allt. Vad gjorde jag på min lediga tid då? Stod inne på apoteket. Alla stolar var överfulla med massa tanter och gubbar i åldern 70+. När jag stått upp i 15 min på samma ställe och börjar få halvkramp i benen. (För övrigt hade jag läst på alla etiketter vid intim-avdelningen för det var där jag stod) Då kommer det en tant. Hon ser ganska så snäll ut och ler mot mig. Ända tilld hon har tagit sin nummerlapp och insett vilken kö det var. Visserligen hade jag 23 nummer framför mig när jag startade och tanten bara 15. Hursomhelst. Leendet försvann snabbt och hon ilsknade till mot mig! Som om det var mitt fel att kön var så lång. Och som om det var mitt fel att apoteket hade bytt datasystem. Hon stod och beklagade sig ett tag och halvskällde på mig. Efter ett tag ursäktade jag mig och gick och läste på olika tandkrämer istället. Men herregud. Pensionärer har väl all tid i världen tänker man ju. Men nej, tydligen inte... 
Jag kom iallafall iväg tillslut med mitt recept. Efter en sådär trevlig timma på apoteket.